söndag 16 september 2012

Duvjakt!

Vacker vy från värnet. Nu saknas bara duvor.... 

Idag så har Charma debuterat i jakt efter duva. Det hela började som en tanke som jag och grannen fick förra året när det var väldigt mycket duvor på hans fält efter tröskningen. Då hann vi inte få till vettar och kamoflage innan de han lämna ängarna. Så i våras köpte vi kamonät och som ett sommarprojekt så byggde vi två enkla flyttbara värn.
Sen har vi väntat på tröskningen och kikat efter duvor. Men till skillnad från förra året så har det inte alls varit så mycket duvor. Idag tog iaf tålamodet slut och vi bestämde oss för att testa. Apportören och den vi egentligen ville testa var Charma. Men det blev också debut för mig att vara ute på riktig jakt sen jag tagit min jägarexamen i våras.
Vi började med att ställa upp på två ställen men ganska snart så visade det sig att duvorna hade en favorit plats och vi grupperade om så vi istället stod bredvid varandra.
Duvorna visade sig vara väldigt duktiga på att upptäcka oss och vi hade allt lite svårigheter att få in dem tillräckligt nära men väl där så gavs det skottlägen.
Charma befann sig större delen av jakten lös precis utanför värnet. Hon satt eller låg där lugnt väntande på att få arbeta. Hon visade prov på sin härliga stadga och rykte inte en enda gång även om smällarna var täta och duvor föll precis framför henne.
Då jag inte ville hålla på och krångla med dirigeringar så fick hon markera duvorna och sen skickade jag henne på sök för att hämta in dem. Detta fungerade kalas och även om det var första gången med vilt så hanterade hon dem precis som vanligt med balanserade upptag, snabbt tillbaka till mig och fina lugna avlämningar. Det var en mycket stolt husse som fick visa upp sin fina svarta prinsessa på bästa sätt.
Jag blev bara lite nervös en gång när vi skammade (tror det heter så.. ) en duva, dvs skadade en. Här var  jag nämligen lite osäker på hur min försiktiga tjej skulle reagera när duvan försökte flyga iväg. Först så tvekade hon ganska rejält och kikade efter andra lättare duvor men jag skickade ut henne på nytt och då dök hon på duvan och tog upp den i ett stadigt grepp samt apporterade den snabbt till mig.

Dagens jakt var väl om vi räknar antalet skott kontra fällda duvor inte en så stor framgång men om man ser till Charmas utmaningar så var jakten en succe! Jag är så stolt över min stabila duktiga flat! Tänk bara att när vi brakade loss som värst, då låg hon lugnt och kikade på med en trygghet som gjorde att jag helt kunde koncentrera mig på jakten och vara lugn i att hon ligger där tills jag säger något annat.

Detta var definitivt inte den sista duvjakten som vi kommer göra i år och vi pratar redan om vilket fält vi ska testa nästa gång.

Nu sover min duktiga tjej gott och jag misstänker att hon drömmer om dagens äventyr!


Hinnareds Charma snart 3 år med dagens fällda duvor.
//Sven

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar