I onsdags så var det daxs för kurstillfälle nummer 4 och jag kom i vanlig ordning insladdande på EBHK 2 minuter innan vi skulle köra ut i skogen. Brukar inte gilla att vara ute i sista sekunden men det är alltid en så mycket "jag ska bara" innan. Men jag hann och jag var inte sist så jag slapp pikarna den här gången. :)
Vi stack iaf ut i skogen och den här gången var det Madde som la ut Charmas spår. Annika frågade om jag gjort min läxa dvs spontan upptag, lite längre liggtid och gärna med riktiga apporter i skogen. Tur för mig så hade vi kört en träning där vi lagt 2 spår på vardera 250 meter som gått bra. Spåren tog jag då rakt efter varandra så vi bestämde nu att jag skulle få ett 450-500m långt spår med 2 apporter.
Under tiden Madde la ut spåret åkte vi andra vidare där jag fick lägga ut ett spår åt Christian och hans boxer Atlas.
Charmas spår fick sedan ligga i 1½ timme lite drygt innan vi körde tillbaka och jag tog ut henne. Hon var då på ett strålande humör och full av bus vilket gjorde att vi hade lite svårt att komma igång. Men efter att ha gått över spåret 2-3 gånger så bar det iväg i bra fart med tryck i linan. Borta är min en gång osäkra spårhund och istället har jag fått en hund som jag går och dämpar men som hela tiden arbetar med låg näsa, koncentrerat och fokuserat samt en hund som självständigt löser de problem hon stöter på.
Det var endast vid ett tillfälle som vi hamnade i lite problem och det var när vi gick ut för en brant och missade en vinkel precis efter branten. Här blev det några förvirrade minuter innan nosen kopplades på igen och det bar iväg rätt i spårkärnan.
Apporterna markerades genom att de apporterades in snyggt och prydligt och hon hade inga som helst svårigheter att fortsätta spåret när vi var klara att köra igen.
Det var en mycket nöjd husse som delade en vaniljbulle tillsammans med charma vid den sista apporten. :D
Till nästa gång så gäller samma sak. Långa spår med hyffsat med liggtid.
//Sven
