Det är SÅ synd om mig...
Real deppar här hemma. Han har skadat sig i sin tass och får gå med tratt i några dagar så han låter bli såret, och det är bland det värsta man kan råka ut för tycker han eller en rättning där, det ÄR det värsta man kan råka ut för... Under hans fem levnadsår har han bara blivit riktigt låg två gånger, första gången han fick ha tratt och nu andra gången. Han blir så ynklig och ledsen. Många andra hundar fortsätter ändå gå omkring och de slår i lite här och var. Men Real han ställer sig helt stilla och ser bara olycklig ut. Hos sin matte vinner han dock inga sympatier, det är bara att härda ut. Han är riktigt barnslig faktiskt. Det är lite sådär manligt synd om honom. Ja ni kvinnor vet, sådär som med män och förkylningar...;D Han haltar som tur är inte så vi ska förhoppningsvis kunna gå på kurs i morgon ändå!
Nu har jag haft två intensiva och intressanta kursdagar. Högskolan igår kväll, med ett intressant pass med vetenskaplig teori på schemat och uppfödarutbildningen idag. Nu har vi börjat med valpningsdelen. Nova fick hänga med på uppfödarutbildningen och hon skötte sig utmärkt som vanligt. Före kursen passade vi på att träna lite på "borta plan". Vi tränade på jaktfot och inkallningssignalen på promenaden och sedan blev det lite lydnad med fokus på fritt följ, ingångar och platsliggning. Hon var lite orolig i den nya miljön, men jobbade på suveränt. Hon är så rolig att arbeta med!
//Linda
