måndag 1 augusti 2011

En produkt av envishet...


Igår skulle jag ge mig ut och springa på kvällen med vovvarna. En bit ner i våran branta backe gör jag världens flygtur och landar med foten under mig. Det gjorde något vansinnigt ont. Hur jag än försökte så kunde jag bara inte ställa mig upp. Nova var väldigt söt för när det kom en bil krypandes mot mig så ställde hon sig framför mig som skydd. Real den pajasen tittade bara på mig med ett uttryck som "varför ligger du där och filmar, ska vi springa eller?!" Som tur var kom det alltså en bil och det var en kompis till oss så han fick släpat upp mig för backen och sedan fick Sven bära in mig.

Väl inne blev det is och högläge. Jag hade så fruktansvärt ont. Tror aldrig att jag har haft så ont. Låg bara och hackade tänder. Idag åkte vi för säkerhetsskull in och kollade foten. På parkeringen sa Sven till mig att vänta så att han kunde hjälpa mig, men envis som jag är tyckte jag att jag kunde hoppa på ett ben (gjorde hur ont som helst) över parkeringen och sedan in till mottagningen. Strax innan dörren var en hög kant som jag tyckte att jag kunde hoppa på ett ben över... Det kan jag säga gick inget vidare. Jag flög genom luften och landade rakt på foten, igen... Dessutom skrapade jag upp mig fullständigt på armar, ben och händer. Det är så typiskt mig att vara så envis och så "jag kan själv"! Sven den stackaren som stod vid bilen och tog ut tjejerna hörde bara en kvinna som skrek "oj, oj det där gick inte bra" och började springa. Då tänkte min älskade man "vad har hon gjort nu". Men jag kan lova att jag fick snabb hjälp på vårdcentralen. Inget ont som inte har något gott med sig:D Sven fick bära in mig och sätta mig i en rullstol. Därefter blev det en tur till röntgen och foten var tack och lov inte bruten.

Nu försöker jag behandla min ångest över att jag inte kunnat göra något mer på hela dagen än att sitta stilla och ta det lugnt. Det är inte min starka sida. Så ikväll ska jag självmedicinera mig med en stor tallrik med glass och en god kopp te. Sedan blir det några dagar på kryckor och lite haltande ett tag, men snart är jag ute i spåret igen:) Ja och jag kan ju inte annat än att skratta gott åt denna dråpliga fadäs.

//Linda

6 kommentarer:

  1. Hej! Vilken mysig blogg. Massa inspiration att hämta för en förstagångsägare till en Tollare. Vi köpte Lantlyckans Pyssling (Mezzi)Vi bor i Dannike utanför Borås, kul att ha uppfödaren så nära. Kommer titta hit fler gånger, kanske ses vi på träningar framöver.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  2. förlåt att jag skrattar.... tur att det inte bara är jag som stukar foten riktigt illa...skulle ju tävla i helgen så i med alvedon tejpa foten hårt så åkte jag till Ulricehman och körde Lk2 med ett 1 a pris... sen sova för att åka på jaktprov.. man är galen.. linda foten hårt i kängorna och i med lite alvedon så körde vi till Hunneberg och debuterade ÖKL med ett 1a pris.. haha hon jag gick i par med skadade sitt vä. knä i onsdags samma dag som jag skadade mig.. japp man ska vara lite haöt så går det vägen ;) se det positiva *S*

    Vi får väl ta och träna en dag alla när vi kan och är bra igen =)
    Kram Sussie

    SvaraRadera
  3. Ojoj, jag har sådan skadehumör så jag kan inte låta bli att skratta! Men det är ju ignet roligt, eller? ;) jag fick bilden framför mig hur detta såg ut.

    Hoppas nu att det går över snabbt så du kan använda dig av båda benen! :)
    Krya på kram från Blekinge

    SvaraRadera
  4. humor och inget ska det stå :)

    SvaraRadera
  5. Otur med foten, och ont gör det! Men andra gången är det rätt hög "skyll dig själv"-faktor på, faktiskt. ;-) Hoppas den blir bra snabbt!

    SvaraRadera
  6. Stackars dig linda, säg till om ni vill ha nån hjälp med barn eller hundar.. kramar Alexandra

    SvaraRadera